Sinner vinnare i sällsynt logisk turnering

Var inte Australian Open logikens turnering? Det är i alla fall min känsla. Sällan har väl en turnering rört sig så logiskt från start till mål.

Man kan väl börja med vinnaren. Sinners utveckling i höstas, den var något utöver det vanliga. Han började den här säsongen med att endast spela ett par träningsmatcher inför Australian Open. Man kunde inte vara helt säker på att han skulle ha konserverat sig under uppehållet, eller blivit ännu bättre så klart. Men han hade också kunnat bli sämre. Men han började bäst av alla i Australian Open och han drev det i mål med att vinna hela kalaset. Mycket logiskt sett till hösten. Att säga att han stod på tur för att vinna en slam var ingen överdrift direkt. Även om han absolut inte var favorit, och även om det absolut inte är givet att en spelare som precis tagit rejäla kliv klarar av att driva det i mål och vinna något stort.

Ska vi fortsätta på logikinriktningen?

Medvedev spelade en femsetare mot Ruusuvuori redan i andra omgången där det inte var jämnt i femte set, men det var tiebreak i fjärde set. Han var så klart illa ute. Femsetare mot Hurkacz i kvarten där det väl oftast inte kändes som att han skulle förlora i en ganska konstig match, men femsetare, tveklöst och det femte setet var också länge jämnt. Semifinalen mot Zverev, han hade ju inte kontroll direkt utan underläge 0-2 i set och hade det inte varit just Zverev, då hade han nog inte vänt den matchen. Finalen då? Femsetare, men där det istället var han som hade en tidig ledning, 2-0 i set, och han var också bra med en bra bit in i tredje set. Set bollar från matchen var han väl vid ett tillfälle där, 4-4 och 40-lika i Sinners serve. Han tappade, och logiskt nog, han förlorade till slut en femsetare. Man gör väl det, när man bli inblandad i lite för många. Att Medvedev till slut inte vann finalen, och turneringen, ytterst logiskt skulle jag säga.

Vi lägger till alla bra spelare, seedade spelare, som höll så långt in i turneringen. Australian Open var en totalt sett väldigt oskrällig turnering. Logiskt att det blir så, det är ganska stor skillnad mellan de typ 10 bästa spelarna i världen och resten så att det nu blev såhär, inget konstigt direkt.

Något undantag som bekräftar regeln?

Att Djokovic gjorde en plattmatch så klart. På helt fel ställe. Vad som egentligen hände med honom i semifinalen, det får vi nog aldrig veta.

Vad säger vi då om Sinners insats? I finalen, men också turneringen i stort?

Trots alla bra spelare som höll, det kändes ändå som att Sinner kanske inte riktigt behövde pressa ut den absolut högsta nivån han har i sig men jag tycker också det finns en poäng i det. För när Sinner nu höjt sig, då är hans normala nivå så sjukt hög att den faktiskt kan räcka till att vinna en sån här turnering. Jag tycker finalen igår var ett lysande exempel på det. Var det någon som var fantastisk igår så var det ju Medvedev. Och det säger något i sig tycker jag. Det var helt uppenbart att spelarna gick in till matchen med olika infallsvinklar. Sinner hade inställningen att hans ordinarie nivå skulle räcka. Medvedev hade inställningen att hans ordinarie nivå inte skulle räcka. Så Medvedev kom ut med det där spelet han har visat upp några gånger, ganska ofta i finaler faktiskt. Det där mycket mer offensiva spelet där han istället för att bara lita till sin offensiv väljer att slå till bollen när det passar och vilken otrolig kapacitet, och kvalité, han har i det där spelet när det vill sig rätt. Jag skulle säga att han nog borde kunna föra in lite mer av den där offensiven i sitt ordinarie spel så skulle han vinna vissa av sina matcher lite enklare. Han har en bra offensiv, det gäller nog bara att hitta en balans. Än så länge är det lite antingen eller. Antingen ligger han lite över gränsen, som han gjorde i två set igår, eller så är han väldigt långt ifrån gränsen, som han oftast är.

Det är väl egentligen det jag hade velat ha svar på från matchen igår. Om Medvedev hade hållit uppe sin aggressivitet även i tredje set. Hade Sinner kommit in i matchen då? Jag är inte helt övertygad. För jag tycker inte att Sinner egentligen gjorde så mycket. Medvedev hade kunnat fortsätta spela sitt spel från de två första seten även i tredje set men han gjorde det inte. Han gjorde nog misstaget att tänka att hans vanliga riskminimerande spel skulle räcka för att vinna ett av de tre sista seten men så blev det inte. Eller ja, det får vi egentligen inte heller veta, för jag måste säga att jag tycker att Medvedev inte spelade särskilt bra i de tre sista seten. Jag ska inte säga att Sinner fick något gratis, men jag ska samtidigt säga att det inte krävdes något utöver det vanliga för att han skulle vända. Jag tror kanske att Medvedevs alla femsetare låg honom lite i fatet där också. Inte såtillvida att han var sliten fysiskt egentligen utan mer mentalt. Jag tror han kände det själv. Han hade duckat förlust så många gånger på så kort tid. När femsetaren nu kröp sig närmare, det kändes som att han kände det på sig själv att det inte skulle hålla en gång till.

Allt sammanfattat vann Sinner både turneringen och finalen rättvist. Turneringen, helt odiskutabelt. Han förlorade ett set på vägen till finalen, mot Djokovic, ett set som Djokovic inte var värd att vinna. I finalen vann han alla de tre set som spelades på normala villkor så att säga. Att Medvedev gick ut och blåste på som han gjorde i två set, det är svårt att gardera sig mot. Jag kan visserligen tycka att Sinner blev lite väl överrumplad. Jag tycker inte han försökte göra så mycket åt saken utan han hade lite tur att Medvedevs offensiv mattades lite i tredje set. Det var inte SInner som vände på det egentligen. Men det han gjorde var att bara nöta på med sin nivå och när Medvedev mattades, då var det inget snack om saken. Då var Sinner bara bättre.

Gällande turneringen i stort tycker jag också det känns, märkligt kan tyckas, som att inte mycket ändrats.

Vi visste inför turneringen att Sinner är sjukt bra och att han nu vann en stor slam, det är väl bra att ha det avklarat liksom, men har så mycket ändrats? Inte skulle jag säga. Jag såg likadant på honom inför turneringen som jag gör nu. Alcaraz, att han inte skulle få till det den här gången, det hade jag verkligen på känn. Inget ändrat. Han måste få till en förändring för att det ska bli helt realistiskt att han vinner något stort igen. Medvedev, att han är där framme och utmanar, i sin ordning. Zverev tillbaka, han svajade visserligen under turneringen, men han var långt fram och stack in nosen. Det är som det ska vara. Så kommer vi till Djokovic. Undantaget som bekräftar regeln, ni vet, men ingenting har egentligen ändrats där heller. Visst vinner han normalt Australian Open, men han förlorar ju någon sån här match varje år. Att han inte vinner en turnering, det händer. Inget har ändrat. Djokovic är för mig fortsatt den klart bästa spelaren medan de andra jagar. Sinner lite före de andra just nu, men så var det också inför turneringen.

Jag gillar ju det här. När det blir lite förutsägbart. När man kan förstå sig på det. Och jag tycker också att Australian Open bygger upp väldigt fint inför resten av säsongen. Djokovic måste försöka sätta sig i positionen där han vinner igen. Alcaraz måste försöka hitta en position där han kan vinna. Medvedev kommer fortsätta nöta på och vara där när de andra kanske inte är det. Och så har vi Sinner, han måste ju fortsätta försöka bygga på det här och med en till vunnen slam i år är det troliga att han är världsetta vid årets slut. Slår han Djokovic ett par gånger till måste man också se honom som den bästa spelaren i världen.

Sen måste jag bara säga något mer om Sinner. Inga stora känsloyttringar från mig över att han vann. Jag har inga stora känslor för honom. Han är liksom ingen hjälte för mig. Däremot vete skjutsingen om det funnits en spelare som jag tyckt mindre illa om. Och som så få människor tycker illa om. Helt ärligt, jag har aldrig hört någon säga en enda negativ sak om Sinner. Man kan tolka det som att han är ett uns tråkig, men man kan också tolka det som jag gör. Att det måste vara totalt unikt att en spelare som uppför sig så klanderfritt blir såhär vansinnigt bra. Dels att man inte påverkas av framgången på något sätt, men kanske ännu mer. Att man blir så otroligt bra utan att ens till någon procent vara dum i huvudet. Jag menar, titta på alla andra som varit bäst i världen på tennis, typ någonsin. Man kan alltid peka på något som är fel med dem. Sinner, han är liksom bara sådär vanligt trevlig, inte för mycket, inte för lite, bara…bra liksom. Förstår ni vad jag menar? Att någon som inte bara är som vem som helst, utan också en bra version av vem som helst, blir bäst. Jag kan i alla fall inte peka på jättemånga såna idrottsmän, inte i stora sporter i alla fall. Och det helt unika med Sinner är väl att absolut ingenting känns påklistrat. Det är inte direkt som att se en skidåkare stå och fnissa och vara övertrevlig inför en kamera. Man vet ju, sen sitter de och slår huvudet i väggen och gråter på kvällarna, typ. Sinner, det är bara jämnt, genomtrevligt, och naturligt. Om man tycker det är spännande eller inte, det får man välja själv. Unikt är det i alla fall.

Det var Australian Open det. Nu ska vi ladda om inför en tennismånad som innehåller massor av matcher, men ganska få stora matcher. Innan vi därefter drar igång årets riktiga högtid gällande tennis som smygstartar med amerikanska mastersturneringar under den tidiga våren och sen under senvåren, ni vet, gruset. Sen har man ett knappt halvår då man inte kan blinka utan att behöva missa något, typ.