Ny atp-vecka

Jag tycker ju att de här atp-veckorna är trevliga. Flera saker egentligen. Till någon del för det mig lite tillbaka till tiden när jag satt och tittade på challengertennis mer eller mindre dygnet runt. 250-turneringarna numera är på vissa håll mer som challengers var förr i tiden än som riktiga atp-turneringar skulle jag säga. Men just den här veckan också för att det är gruspremiär. Nivån är inget hög, det är fortfarande långt till den riktiga grussäsongen. Men det är ändå någonting. Det är en första start och bortsett från månaden med mastersturneringar i USA som kommer om några veckor så kommer det nu spelas tennis på grus oavbrutet i ett halvår. Det är kanske ingen större hemlighet att jag gillar grustennis riktigt. Faktum är att hardcourt väl är det underlag jag egentligen tycker minst om. Delvis för att man får så väldigt mycket av just det underlaget så klart men också, lite ocharmigt är det på något vis. Grus och gräs och en helt annan själ i sig. Att säga något annat än att hardcourt är det som passar bäst för att spela tennis på. Det går så klart inte men det betyder inte att det behöver vara det mest underhållande.

Hardcourt, vi börjar där. Med veckans europeiska turnering. Den i Marseille.

Det blir ju lite orättvist kanske att kalla ett sånt där startfält för challenger. Så är det givetvis inte. Det är mer känslan kring turneringarna jag far efter. Många av 250-turneringarna känns liksom ganska små.

Men startfälten är det ofta inget fel på, särskilt inte i Europa och särskilt inte såhär års. Det är alltid några bra spelare som vill komma igång ordentligt inför de större hardcourtturneringarna under våren. Rotterdam kommer nästa vecka och den vill man ju smörja maskineriet inför. Faktiskt förhållandevis vanligt att spela som går bra här i Marseille även går bra i Rotterdam. Det brukar vara en rätt bra kombination. Snarlika underlag, så spelar man den här så är man bra förberedd för Rotterdam.

Brukar också vara rätt bra bredd på den här turneringen. De flesta europeiska spelarna är inte sugna på att ta en sväng till USA för just den här veckan. Och grus, ja, det är ju en speciell kategori spelare som åker till Sydamerika för grustennis. Åker man dit den här veckan, då har man nog ingen större idé om att spela så mycket på hardcourt innan Indian Wells i alla fall.

Det är väl kanske just de oseedade spelarna, bredden, som sticker ut här. Murray, Shapovalov, Ruusuvuori, Bautista, Korda. Jämför med Stockholm Open. Det är ju samma kategori av turnering. Tänk om Stockholm Open haft den här bredden, då hade man pratat om den starkaste upplagan på många år. Handlar så klart inte om att Marseille är en så mycket mer attraktiv turnering egentligen utan bara om veckan den spelas. Stockholm Open har liksom knuffats längre och längre bort mot slutet av säsongen och nu finns det knappt ens längre chansen att ha ett riktigt bra startfält i den turneringen medan Marseille här nästan är garanterad ett starkt startfält bara på vilken vecka den spelas.

Hurkacz, inget fel på formen där. Han var bra i Australian Open. Dimitrov, alltid i form numera. Felix och Khachanov, kanske lite mer tveksam form, men väl riktigt bra spelare.

Jag tycker startfältet ser fint ut. Det här blir en bra turnering. Även om jag kanske har svårt att riktigt peka på någon enskild grej som jag tycker är extra spännande. Sen ska man veta det. Det är väldigt långt ifrån alltid som de bra spelarna håller i en sån här turnering. De bästa spelarna får lika mycket för att ställa upp som de får för att vinna turneringen och även om 250 poäng egentligen inte är försumbart, som toppspelare får man ju inte räkna hur många små turneringar som helst till sin ranking, så det spelar egentligen ingen större roll poängmässigt för dem. De kommer fylla eller nästan fylla sin kvot för 250-turneringar i alla fall de bra spelarna som är med här. Ett jäkla ofog det där. Ett väldigt enkelt sätt att få toppspelarna att båda kämpa och kanske spela lite fler turneringar också hade varit att alla poäng räknas.

Här har vi amerikanerna vilket man så klart får förstå. Sen att det delas ut lika många poäng här som i Marseille, jag tycker det blir väldigt konstigt. Det är enormt stor skillnad i nivå mellan startfälten.

Kommer vi följa den här turneringen? Måttligt skulle jag säga. Nej, jag ska inte låtsas. Av de tre, jag kommer inte följa den. Den som tycker den här är sådär superintressant, jag kommer ju i vanlig ordning länka det här inlägget i vår Facebookgrupp Tennisen. Lägg något i en kommentar där som övertygar mig om vad som är så fantastiskt med turneringen i Dallas.

Här har vi den, gruspremiären och som ni ser. Det är inte sådär jättemånga som åker hit som inte är extrema grusspelare. Eller ja, det är faktiskt inte en enda spelare på plats här som inte är väsentligt bättre på grus än på andra underlag.

Jämnt, det är väl det första man tänker. Jag ska inte säga att alla spelare är lika bra men de är åtminstone väldigt nära varandra de flesta.

Sen är väl grejen här kanske egentligen inte spelarna. Det finns inga spelare som är superintressanta här. Det finns inga spelare som kommer ha något att göra med de större grustitlarna senare i år. Nej, här är det grustennisen som är grejen. Att vi äntligen får se tennis på det underlaget igen efter att ha varit utan i nästan ett halvår.