Nästan ännu värre för Alcaraz

Det var kontrasternas helg kan man lugnt säga. Sinner bjöd på ännu en superproffsturnering där han vann i Rotterdam utan att vara särskilt spektakulär. Det är precis sådär man etablerar sig som världens bästa, eller möjligen näst bästa spelare. Man vinner stora titlar utan att det behöver se jättebra ut. Jag tycker också det var ett talande exempel när man på social media såg hur han efter en match stod och pratade med de här orangeklädda människorna som verkar resa runt och följa i princip alla hans turneringar. Talande så till vida att han är ett superproffs som tar sig tid att visa lite god vilja mellan matcherna. Under matcherna, då är det att vinna som gäller. Sen Wimbledon har Sinner nu vunnit hälften av sina turneringar. Fem titlar, fem gånger har han inte vunnit. I år än så länge obesegrad, två titlar.

Sen har vi kontrasten. Spelaren som vann just Wimbledon, men som sen dess har vunnit noll turneringar på tio försök, lika många som Sinner alltså. Försök då. Inte lika många titlar riktigt. Alcaraz förlorade mot Jarry i semifinalen i Buenos Aires i lördags och det mest deppiga var väl inte insatsen eller uppenbarelsen i sig. Det var att man inte riktigt kunde se vem av dem det var som var toppspelaren och vem som var medelmåttan.

Det ska också sägas att Jarry spelar sådär när han är i form. Det var inte som att han satte allt på ett kort med galna nätattacker, galna attacker rent allmänt, och halvtokiga stoppbollar. Det är sådär han spelar när han gör det bra. Han servar och sen vill han inte ha något mer spel. Mot detta försökte Alcaraz möta upp med att springa omkring och halka nere vid planket. Man kan väl lugnt säga att han på grus inte har rörelseförmågan för att kunna spela det där spelet. När han väl glider på grus är det i stort sett för att det ska bli en snygg bild eller ett snyggt videoklipp. Han använder sig i princip inte av att glida ut till bollar utan antingen springer han bara igenom slagit som på hardcourt eller så glider han efter att han slagit tillbaka bollen. När han spelat som han hittills gjort på grus har det inte spelat så stor roll eftersom han alltid styrt spelet men ska han börja spela defensivt på det här sättet, då lär han lära sig glida först.

Sen kan jag ju inte låta bli att jämföra honom med gårdagens toppspelare. Det är väl naturligt att ta Nadal som ett exempel. Nadal som nog är den spelare historiskt som varit mest skrämmande att möta. Ni kan nog alla plocka fram det ur era minnen. När Nadal tagit greppet om en match och han börjar gå runt och morra vamos. Då har motståndaren nästan vetat att det är dags att kapitulera för dagen. För man har vetat att när Nadal bemödar sig att låta så, då har han själv känt att han varit på väg att ta eller redan tagit kontroll över matchen. Det har då sällan funnits någon väg tillbaka för motståndaren utan man har i stort sett fått välja själv om man velat förlora smärtsamt eller smärtfritt.

Ni som såg den här matchen i fredags. När Alcaraz började vråla i panik vid breaket direkt i andra set. Tror ni att Jarry började skaka? Inte direkt va? Det finns liksom noll trovärdighet, noll pondus i allt det Alcaraz gör. Just för att han kämpar så mycket för att utstråla mental styrka och pondus men alla vet att han är nere i källaren just nu. Ska man återgå till Nadal. När han kände sig dålig. Då var han tyst som en mus. Han mådde dåligt över det och ville inte spela teater. Det gjorde att trovärdigheten blev total. När han väl visade mental styrka i en match, då visste man att det var på riktigt och det tror jag hjälpte honom mycket. Alcaraz trovärdighet på tennisbanan är nu nära noll och då blir det såhär. Han möter en ren medelmåttan men det är medelmåttan som driver matchen på det mentala planet. Då har man hamnat ruggigt fel.

Och så får jag väl ta det också. När han skaffar sig en breakboll i matchens sista gem, kör den där vedervärdiga handen vid örat för att lysta på publiken, men bara någon minut senare förlorat matchen. Efter att också hunnit med att kasta racketen på ett otroligt barnsligt sätt. Det är liksom maximal ridå.

Han skulle behöva hitta en egen personlighet och sluta försöka vara något annat eller kanske rent av någon annan, Alcaraz. Det kan vara en start. Så kan han sen kanske hitta sitt spel. Men jag tror det måste ske i den ordningen. Han kommer definitivt kunna göra bra matcher. Han kommer säkert kunna vinna turneringar också. Men innan han får till det i skallen kommer han inte bli en dominant spelare på samma sätt som Sinner nu är och sett till hur det såg ut förra sommaren. När Alcaraz under Franska öppna var på väg att ta över som den klart bästa spelaren i världen. Det är en sjuk svängning, det är det verkligen.