Veckans turneringar

Vi är igång, men vad spelar det för roll. Det är inte som att det hänt särskilt mycket revolutionerande. Eller? Det är dags att titta till veckans turneringar. Tre till antalet, precis som de senaste veckorna.

Förra veckan förresten. Besvikelse, vilket väl går lite i linje med att de här veckorna mellan Australian Open och de amerikanska mastersturneringarna. Det är lite av årets svagaste tennisperiod skulle jag säga, lite i konkurrens med några veckor efter US Open som inte är så bra heller. Det här är en period då det verkligen passar för toppspelarna att vila med tanke på att tennisens högtid sen kommer med full fart ganska länge. De som väljer att inte vila utan spelar på kanske inte bryr sig sådär överdrivet mycket utan nöjer sig ofta med att förlora lite tidigare i turneringarna. Baez i Rio de Janeiro, Khachanov i Doha, och Thompson i Los Cabos. Det finns en anledning till att det inte är såna här vinnare i stora turneringar, för då bryr sig de bra spelarna. När de bra spelarna inte bryr sig, då ligger det däremot nära till hands att såna här spelare kan ta chansen. Khachanov upp till plats 15, det är väl inte mycket konstigt med det. Men Baez upp till plats 21, och lyssna på den här. Thomspon upp till plats 32 i världen. Snälla lilla nån så fel det kan bli.

Vi får väl se om det blir något liknande den här veckan. Omöjligt är det nog knappast.

Den här veckan är faktiskt lite starkare än de senaste veckorna med två 500-turneringar och en 250-turnering. Senaste veckorna har det varit tvärtom med två 250 och en 500.

Vi börjar här i Dubai, den turnering jag tror de flesta kommer följa den här veckan.

En del matcher spelade igår som synes. 32-lottning och lördagsfinal så det här är en sån turnering där man måste sätta åtminstone lite fart från början. Hurkacz tre tiebreaks, blir det lite komiskt ändå? Struffen hade två matchbollar där i det sista tiebreaket, Hurkacz fick nätrullare på den ena. Så lite illa ute var han ju, Hurkacz men lika mycket som man kan småskrocka åt hans tendens att spela tiebreaks. Oj, så bra han börjar bli på att få med sig de där matcherna.

Rublev förlorade ett set men var faktiskt inte direkt hotad. Bublik vann en riktig Bublikvinst. 5-5 i tiebreak. Andraserve. Nätserve. En sån här riktig nätserve. Stenhårt på nätet, rakt upp i luften, och så ner i rutan. All in på andraserven som följde, ess. Och sen ett enkelt misstag av Machac på matchbollen. Det är nog precis exakt sådär Bublik vill vinna en tennismatch.

Murray mot Shapovalov, jag ska inte kalla det för en skräckfilm men kanske en sån här romantisk gråthistoria som inte slutar lyckligt kanske. De vill så mycket båda två men Shapovalov kan inte. Han har alltid varit osäker men när han nu är ännu mer osäker, backhanden har havererat totalt, och när han dessutom inte får ihop det överhuvudtaget. Om någon skulle säga att det där för några år sen var världens kanske allra mest lovande tennisspelare, ingen hade trott det om man inte visste om det. Och Murray, som kämpade, frustade, ja allt möjligt. Och efter matchen berättade att han nog inte har så lång tid kvar. Det lät lite som att han väntade på att dö, men han menade nog som tennisspelare. 500 matchvinster på hardcourt nu för Murray. Det var han glad för i alla fall.

Vi skulle titta på lottningen, så var det.

Medvedev på plats och det är ju han och Rublev som står ut men som man kan lära från förra veckan. Den här typen av turneringar, man vet inte. Om det var en stor turnering med den här lottningen, då skulle man säga att Medvedev var stensäker på att no final och att det skulle vara Rublev som skulle kunna slå honom men nu, det kan ju hända lite vad som helst.

Kvackapulko. Jag måste få säga Kvackapulko varje år när den här turneringen spelas, det går liksom inte annars. Förut var det här en grusturnering. Då var den lite fräsigare än vad den är nu. Nu oftast en ganska svag 500-turnering som dessutom spelas på hemska tider för oss i Sverige.

Den stora skrällen här under natten att Arnaldi skickade ut Fritz men jag vet inte, för min del, ni vet. Jag tycker inte att Fritz är sådär superbra. Han är ungefär som en spelare som Arnaldi i spelet och så har han en lite bättre serve men det spelar ju inte alltid så superstor roll. Sen är det kanske inte så. Det finns väl en anledning till att han är topp-10 och att Arnaldi inte är det men ja, jag sätter väl inte morgonpowerkingen i halsen riktigt över den skrällen så att säga.

Zverev på plats, De Minaur på plats, Tsitsipas på plats, Ruud, och Rune. Den är väl lite bättre än turneringen i Dubai den här tycker jag.

Och så har vi grus den här veckan också. Sista rycket för grusspelarna för den här gången men det spelas så klart challengers kommande veckor och sen är det en dryg månad tills det drar igång i Europa. Eller ja, Afrika första veckan är det ju.

Här är det otroligt jämnt. Jag tycker ju att Jarry sticker ut en liten aning men han kan samtidigt förlora mot i princip alla spelare i fältet. Större än så är inte skillnaderna.

Måttlig nivå, men jämnt och en väldigt bra chans för många av de här spelarna att kunna vinna en turnering utan att behöva slå någon spelare som är märkbart bättre än en själv.