Det går inte att lägga in videoklipp från Facebook här på bloggen och jag hittar inte klippet någon annanstans. Sorgligt, men jag hare gjort bilden till en länk. Klicka på den så kommer du till vår Facebookgrupp Tennisen där det går att se klippet. Vilken händelse, på så otroligt många plan.

Vi kan väl börja med det uppenbara. Matchen mellan Alcaraz och Zverev stoppades efter bara ett par gem på grund av en bisvärm som letat sig in på arenan och hela vägen ner till banan. Om denna bisvärm vet jag ingenting. Den måste väl helt enkelt rymt någonstans ifrån, men man vet inte var.

Det tog ett par timmar att få tag i honom men sen kom han och jag kan ju bara säga att är det någonting jag verkligen älskar så är det just sånt här. När en människa, som under sitt liv troligen varit ungefär så långt ifrån rampljuset som det bara är möjligt, plötsligt får kliva in i rampljuset. Men inte bara det. Det är inte så spännande. Men när den här människan också tar chansen. När det finns en liten undantryckt superhjälte inne i människan som plötsligt kommer och omfamnas av allt och alla. Bilderna där han utan skyddsutrustning står och dammsuger upp bina. Bilderna där han springer omkring på läktaren, där han tar bilder med folk, hela tiden med sin lilla sprayflaska i handen, som väl ingen riktigt tror att den egentligen funkar, men han gör det. Och sen avslutar han det hela med att med någon slags segergest tacka publiken på sin väg ut från arenan. För att inte tala om frillan och brillorna. Han gör allt detta med ett utseende helt och hållet övervintrat från 80-talet. Nu är inte att jaha bin idrott i sig, men för mig är det här så otroligt mycket idrott när den är som finast. Om man inte gillar idrott utan tittar på Antikrundan, Alla mot alla och Lyxfällan på kvällarna, då kan man aldrig bli överraskad. Man vet att det kommer komma en dyr vas som vanligt, att det kommer ställas helt meningslösa frågor med samma igenkänningshumör som vanligt, och att deltagarna på ett fumligt sätt kommer bli inlåsta i cellerna, precis som vanligt. Om man däremot gillar sport, då vet man aldrig vad som händer. Plötsligt kan en hjälte uppenbara sig och ska jag säga en sak som jag tycker är så fantastisk med sport så är det just det, och det är också därför jag tycker så synd om människor som inte ägnar sina kvällar åt sport. För de vet alltid vad som ska hända. Vi som gillar sport, vi kan när som helst bli serverade en superhjälte på ett mer eller mindre otippat sätt. Det kan vara en Nardi som tidigare i veckan, det kan som här vara en…skadedjursutrotare. Man vet aldrig någonsin. Jag tycker väldigt mycket om det.

Det om insekterna. Det spelades ju tennis också.

Han börjar ju se ganska bra ut, Alcaraz. Och så mycket roligare det måste vara för honom att springa runt och vifta till publiken när han faktiskt spelar bra. Då blir de där sjuka slagen liksom så mycket mer värda. Zverev är kanske lite väl bra på att acceptera förlusterna när han möter någon av de bästa som spelar bra. Väldigt bra förlorare, Zverev. Inte varje dag jag säger något positivt om honom men det ska man ge honom. Kanske lite väl bra dock. Jag tycker att han ibland lite väl tidigt förlikar sig med att det inte kommer gå vägen. Men Alcaraz, ja, blir spännande det här. Vi kommer i bästa fall ha en sommar med tre spelare som är enormt bra på tennis.

Och så kommer vi ju ha Medvedev som skvalpar där bakom och alltid är ett hot mot vem som helst. Jag gillar verkligen Runes förändring i hur han spelar och uppför sig på banan sen han tog tillbaka Mouratoglou som sin tränare. Ibland kan det säkert vara bra att ha en tränare som inte är lik en. Har man Medvedevs mentala självskadebeteende och enorma ilska inom sig, då är det nog svårt att ha en likadan som tränare utan då är nog enda alternativet att ha en filbunke på tränarstolen, precis som Medvedev har. Men har man istället Runes aggressivitet och extrema vinnarvilja, då tror jag det är bra att ha en likadan. Jag kommer ihåg att jag tänkte så redan med Söderling. Han valde ju alltid tränare som skulle ha en lugnande effekt på honom. Tänk om han istället plockat in en riktig idiot som istället kunde förstärka och släppa fram lite av det som Söderling hade inom sig. Vem vet, det hade kunnat bli ännu bättre. Nu är Rune och Söderling väldigt olika mentalt, Söderling var väl mittemellan Rune och Medvedev kanske. Medvedevs ilska, men också Runes besatthet av att vinna. Som sagt dock, jag tror det här är skitbra för Rune. Mouratoglou verkar vara en ungefär lika trevlig prick som Rune själv. Jag tror de kommer ta sig fram bra tillsammans. Så länge den varar. Det är väl kanske faran med att sätta ihop två personer som möjligen inte har de bästa personligheterna. Det kan nog lätt bli en krock för eller senare. Medvedev var nog lite illa ute i första set men när Rune inte fick med sig det, då kan man förstå att det blev lite för tufft för honom.

Det blev spännande som väntat mellan Paul och Ruud och som väntat för min del vann Paul. Jag tycker att han borde vunnit lite enklare. Jag pratade häromdagen att Lehecka kanske är den som har den teknik som ser bäst ut, typ av alla på atp-touren. Finns det någon numera som har så fula slag som Paul? Tveksamt faktiskt, men det funkar ju. Tänk om svenska tennistränare kunde gå en krus i det där. Det som funkar är bra, hur det ser ut spelar mindre roll. Underskattad fysiskt skulle jag säga, Paul. I princip oberörd efter den där matchen. Då har man gjort jobbet.

Sinner var sådär fullständigt larvigt bra. Har ni tänkt på att han ändrat lite i sin serve de senaste månaderna? Han går mer och mer åt att få en liten slangbelleeffekt i serven och jag tycker den ser bättre och bättre ut för varje gång. Och hårdare. Den börjar bli ett riktigt vapen vilket den definitivt inte var för ett år sen. Lehecka kunde inte göra ett skit. Sinner var bara alldeles för bra och det tempo han spelar i numera, säg såhär, det är inte lågt direkt.

Alcaraz mot Sinner imorgon. Jag tror inte ens vi kan hoppas på den som kvällsmatch för vår del tyvärr men vilken jäkla match. Sett till nivån som de är på just nu, man kan så klart alltid argumentera för att gårdagens spelare var större stjärnor och så vidare men nivån på spelet går alltid framåt och sett till det. Nu är Alcaraz på väg tillbaka till sin nivå. Sinner är uppe på en enormt hög nivå. Rent nivåmässigt har det väl historiskt inte varit jättemånga matcher som spelats mellan två spelare som varit så bra på tennis. För ja, nu är det ju alltid tråkigt att jämföra olika eror men skulle man peta in de gamla hjältarna Federer och Nadal med deras respektive högsta nivåer under sina karriärer mot dagens Sinner och Alcaraz. De hade inte vunnit de gamla farbröderna, så mycket kan jag väl i alla fall säga.