Mitt i Miamikvartarna

Det blev inget försnack igår. Det är något jag lärt mig, och lite grann lovat mig själv. Är jag inte särskilt motiverad själv, då blir det inget bra om jag försöker lura någon annan att bli motiverad. Tur då att jag sisådär 330 dagar om året är otroligt motiverad att titta på tennis, och skriva om tennis för den delen.

Men igår, inför kvartsfinalerna. Vem trodde att det skulle vara spännande matcher? Och vem tycker att det här formatet fungerar när nivån på matcherna inte är där? En match per dag eller i det här fallet, en match per pass. Det funkar ju om man har Nadal, Federer, Djokovic, Nalbandian, Del Potro, Roddick, Davydenko, Sampras och Agassi i kvartsfinal, typ. Tro mig, då hade ingen klagat. Då kunde man kört en halv match per dag och intresset skulle vara fullständigt skyhögt precis hela tiden. Det hade inte spelat någon roll. Men jag tror att det finns en risk, och jag tror att tennisen faktiskt kommer, dribbla bort sig med turneringsformaten de kommande åren innan de kommer inse sitt misstag och gå tillbaka till det gamla igen. Jag förstår vad man tänker. En del är ju att spelarna har sådan makt, och de vill inte slita ut sig. Det är en del i att spelprogrammen blir utspridda. Men jag tror den andra delen också är någon slags mindervärdeskomplex, eller snarare vilja att vara något man inte är. Man vill vara fotboll, basket, amerikansk fotboll, ni vet, de där coola sporterna där det inte behövs något mer än en match för att alla ska vara nöjda och glada. Det är bara det att det inte är tennis. Jag, och de flesta andra tror jag, hittade tennisen för att det hela tiden händer något. Att det finns en sån mängd att konsumera. Sen är kanske inte varje match i sig fantastisk, men mängden gör att man ändå aldrig lämnar det. Men som sagt. Som igår. Sinner-Machac på kvällen. Medvedev-Jarry på natten. Det funkar inte. Det står sig inte i konkurrensen med annat. Det är för dåligt. Inte som att spelarna är dåliga, men det räcker helt enkelt inte. Det är inte nog att bara få se Sinner eller Medvedev spela. Finns det inget motstånd, inget krispigt, men mest av allt, ingen mängd matcher där man har en valmöjlighet och förväntan att det direkt efteråt ska komma något mer. Då faller det.

Däremot, en speldag med samtliga kvartar, gärna efter varandra, Sinner-Machac, Medvedev-Jarry, Zverev-Marozsan, och Alcaraz-Dimitrov. Det hade ju varit lätt att snacka upp, och lika lätt att följa. Då hade man hittat något slags fokus på att många bra spelare var igång efter varandra. Intressant att jämföra dem med varandra och även intressant att spåna kring om det någonstans kanske kan hända något, kan komma en skräll. Men var för sig. Då står de sig ju helt enkelt inte riktigt. Inte för min del i alla fall. Jag tror helt enkelt inte riktigt på tennis som enstaka, enskilda matcher. Tennis handlar om en klump matcher där man kan titta på väldigt mycket. Nu är man på väg bort från det och jag tycker det är dåligt. För mig blir slutet av mastersturneringarna just nu ganska kalla. Man väntar liksom mer på något annat än hittar superfokus på matcherna.

Eller vad säger ni, Zverev-Marozsan ikväll klockan 18? Jag är helt säker på att många av er kommer titta. Jag kommer säkert också göra det bitvis. Men det är inte som att man ställer in allt och bänkar sig direkt kanske? Sen Alcaraz-Dimitrov mitt i natten. Det är ju en fin match, men utgångsbudet är att Alcaraz bara krossar Dimitrov och är det då något som gör att man håller sig vaken eller ställer klockan? Kanske inte. Däremot, tänk kvartsfinalerna i en lång rad med start klockan 18, då hade man ju varit taggad, eller hur?

Sen skulle man ju kasta fram argumentet att man ska försöka sälja biljetter till många olika pass och på så vis få större intäkter men det är väl då bara att kolla på hur det sett ut i Miami den här veckan. Det har inte ens varit särskilt välbesatta läktare när de absolut bästa spelarna spelat så även där skulle jag säga. En medelmåttig match plus kanske en dammatch. Det räcker inte. Det som fungerar i tennisväg är det andra. Fullproppade speldagar där man får se massor av tennis.

Men. Det finns ju ofta ett men. De förmodade semifinalerna, framför allt Sinner-Medvedev men delvis också Alcaraz-Zverev. De kommer ju vara intressanta. Och den förmodade finalen på söndag, Alcaraz-Sinner. Det är ju definitivt en sån där match som klarar sig väldigt bra på egen hand.