Var det bara det att Federer skulle sluta, och Dimitrov skulle få lite lugn och ro? Och kanske även, behövde han bli lite gammal och uppgiven för att det skulle hända? Inte vet jag. Jag tror faktiskt inte han har en aning om själv hur det här gick till. För att jag någon gång skulle få se Dimitrov spela så här. Jag kanske trodde det när han var 20 år gammal och då låg enormt bra till. Kanske, ska sägas. Men under hela den här perioden. Egentligen hela karriären som vuxen, då kunde jag aldrig ens tänka mig. Fullständigt otroligt.

För man lär ha med sig här att Alcaraz tramsade inte uppenbart mycket. Och han sänkte inte heller sig själv. Sen spelade han inte superbra, men mycket av det låg på Dimitrov. Hur ofta spelade Federers motståndare bra mot honom? Inte ofta, för han bjöd inte in till det spel de ville spela. I största allmänhet vill säga. Sen försökte han under perioder spela det spel som Nadal och Djokovic ville spela. Han vann ibland, men oftast inte. Federers stora grej var att få spelet till att vara så att motståndaren inte spelade bra. Jag tycker att Dimitrov nu det senaste året fört det arvet vidare på ett helt otroligt sätt.

Jag tycker också det känns som att han är mycket mindre bitter på banan. Förut kändes han hela tiden lite arg över att han inte var bättre. Jag tror att han under typ 10 års tid var konstant irriterad över att han inte var bättre. Han tyckte nog att han borde vara bättre. Sen måste det varit nån slags brytpunkt där han lite grann gav upp, förlikade sig med att det var som det var. Och plötsligt började han spela bättre. Sen det här. Jag har kollat större delen av matchen och även om han varit bra länge nu, Dimitrov. Jag skulle säga att det här måste vara den bästa match han spelat. Den var snudd på perfekt.

Han fyller snart 33 år. Det är ovanligt. Eller har ni några fler exempel på spelare som slår igenom när de är 33 år gamla? Jag har det inte. Det enda som tråkar till det lite är ju att han under en period var uppe på topp-10, så högt som trea i världen några veckor. Det var han då inte värd. Han var inte i närheten av att vara så bra. Han var mycket sämre än han är nu, och sett till den då lite svagare konkurrensen var han heller inte så bra att han skulle vara någon slags topp-10-spelare med marginal. Det är nu lite tråkigt med den perioden, för den gör att folk aldrig kommer se riktigt hur sjukt det här är. Att han faktiskt slår igenom och blir otroligt mycket bättre som 33-åring. För alla kommer solka ner det med att antyda att han var lika bra för ett antal år sen. Där kan jag bara säga att nej, det var han inte.

Jag och vissa med mig brukade alltid skoja om att det var Federer som bestämde vad som skulle hända inom tennisen. Federer spelade när han ville. Federer bestämde reglerna. Federer var chef. Det mesta var skoj, men under någon period fanns det säkert lite sanning i det också. De senaste veckorna har det ibland saknats en spelare med enhandsbackhand på rankingens topp-10. Frågan är om det är ett strategibeslut från Federer det här. Att Dimitrov ska bli bra nog för att bli topp-10, så att det arvet fortsätter föras vidare nu när Tsitsipas har vissa problem. Sen blir han faktiskt inte topp-10 bara på den här segern, Dimitrov. Han blir bästa spelare med enhandsbackhand, en plats före Tsitsipas, Dimitrov 11:a, Tsitsipas 12:a. Men han kan ju vinna en match till. Om Dimitrov slår Zverev inatt, då blir inte bara topp-10, han blir rankad 9:a på måndag. Om han mot förmodan vinner hela kalaset i Miami blir han 7:a. Och jag vet inte, som han spelar nu. Det är inte orimligt att tänka att han inte bara ska hålla sig topp-10 i år. Han ska nog kunna böka om den där femteplatsen som är öppen bakom de fyra överlägsna i toppen.

För tro inte att det här ska lugna ned sig. Dimitrov har alltid varit kanske den spelare som är jämnast över underlagen. Hans siffror bekräftar faktiskt just det precis just nu också. 61% matchvinster på hardcourt, 59% matchvinster på grus, och 58% matchvinster på gräs. Den där jämnheten är nästan osannolik och Wimbledon, se upp säger jag bara. Dimitrov i det här skicket skulle kunna trolla bort precis vem som helst på gräs. Okej jag tar i nu. Men ska man slå Djokovic på gräs, vem vet, det kanske är på det här sättet. Federers sätt.

För att svara på frågan i rubriken då. Hade han slagit Federer nu? Det får vi tyvärr aldrig veta. Jag vet inte. Att han skulle kunna hålla ihop det mentalt i någon slags titelmatch om vem som är bästa version av Federer, mot Federer, nej det tror jag kanske inte.

Sen skulle jag vilja avsluta med en fråga.

80% av alla tennisintresserade människor betraktade Federer som något bortom gudomligt. Nu har alla de här människorna en spelare som spelar exakt som honom, som nu också är uppe och bökar med de absolut bästa i världen. Varför hejar inte folk mer på Dimitrov än de gör? Jag förstår det inte.