Det var inte mycket snack i Miami-finalen, eller vad säger ni? Inte mycket snack, inte mycket att snacka om, säger jag. Dimitrov var och hackade lite i början i något av Sinners servegem men det var en sån där situation där det kändes som att det inte spelade så stor roll. Det fanns marginaler för Sinner. Han hade kunnat hamna ett break ner. Ett set ner också. Kombinationen av hans spelstil och hans nivå gör att det är väldigt tryggt och stabilt med Sinner nu. Det kan helt enkelt inte hända så mycket. Inte ens om han skulle ta ett litet snedsteg någonstans i en match. När den första hardcourtsäsongen nu är över har han förlorat en match. En match han nog hade vunnit om det inte vore för att han då var obesegrad. Han var minst lika bra som Alcaraz men när man är obesegrad kommer man närmare en förlust och till slut är det som att man nästan tar chansen när den bjuds. Inte medvetet, men omedvetet. Jag tittade till oddsen här på Bethard. Sinner är inte favorit i någon av de fyra kommande Grand Slam-turneringarna. Han är faktiskt inte ens andrahandsfavorit i någon av dem. Låt oss säga att jag inte håller med. Fascinerande det där hur långsamma såna odds är på att reagera när något händer. Nu har något hänt. Jag pratar inte om Sinners resultat. Jag pratar om hans nivå. Jag tror inte att varken Djokovic eller Alcaraz är så bra som Sinner är nu. Han har slagit dem men det är inte heller det jag går på. Jag går på hur det ser ut. Hur han kan driva på i ett tempo där Djokovic och Alcaraz bara kan hålla emot, jag tror de måste höja sig för att vara bättre än Sinner i sommar. Det kan de kanske klara, men det ska göras också. Det där med oddsen förresten, det får bli ett eget inlägg här på bloggen senare idag. Men nu, dags att prata om veckans turneringar. Grussäsongen är igång.

Tror jag såg samtliga matcher som spelades här i Estoril igår faktiskt. Det går inte att argumentera emot att grus är tennisens mest sevärda underlag. Gräs några veckor om året, definitivt, kanske kan utmana men hardcourt är ett ganska platt underlag jämfört med de andra. Överlägset mest rättvist hardcourt, ja, men vad underhållning, nej. Och kanske framför allt när det gäller matcher med lite sämre spelare. På hardcourt blir alla avslöjade. På grus kan även dåliga spelare se bra ut.

Nej Bautista såg jag ju inte. De andra såg jag plus Garin som leder 7-6 4-5 mot Rodionov. Lite av de avdankades dag igår alltså med Bautista, Pouille, Thiem och Garin. Avdankade på olika sätt kanske men sladdande åtminstone hela högen. Borges den som imponerade på mig skulle jag säga. Eller ja, han och Pouille. Var en riktigt fin match där Pouille klarade av att mosa på med ganska god säkerhet men som hans problem varit nu i några år. Han kan inte fatta att man kan slå vissa slag som inte är stenhårda. Jag skulle säga att han är tillbaka fysiskt och spelmässigt men han är för korkad taktiskt för att komma tillbaka till atp-touren. Igår var han bra, men Borges var bättre. Ska sägas dock att det var typexempel på en sån här första match på grus där man förvånas över hur bra spelarna är, men de är så klart inte mycket bättre än de varit på hardcourt. Det är gruset som hjälper dem att vara bra. Thiem då? Han var överlägsen Marterer och borde vunnit i två set. Men var det så bra? Oklart kanske men för honom är en matchvinst en framgång numera.

Ruud är med i startfältet plus Hurkacz. Ganska fina toppar. Hurkacz, som mest spelade på grus när han var på challengertouren en gång i tiden, är direkt svag på grus som atp-spelare ska sägas. Han vinner mindre än 50% av matcherna på underlaget. Jag brukar ofta säga att man, eller jag kanske jag ska säga, ser honom som en rätt bra spelare med en bra serve. Så är det inte. Han är en ren servekanon som har problem när bollen är i spel. Alla siffror med enorm mängd tiebreaks, få breaks, och en stor svaghet på grus bekräftar det. Så jag tror kanske inte det är Hurkacz som ska utmana Ruud. Och frågan är väl helt ärligt vem som ska göra det. Jag hittar ingenting på den övre halvan och jag vet inte, Musetti kanske? Men då ska han ta sig till final också. Inte direkt givet. Ruud storfavorit till att ta hem titeln i Estoril och riktigt bra odds på det skulle jag säga. Kolla här.

Sen ska man veta det. När man tar en spelares förmodade odds i matcherna på vägen mot titeln, då blir de ofta högre. Jag landar på 3 gånger pengarna någonstans när jag lägger ihop mina förmodade odds mot Coria, Monfils, vem som helst i semi, och sen Musetti i final. Det där är den tuffaste möjliga vägen ska sägas, så om det skräller lite i övrigt, då blir det nog ändå under de där 2,85. Slutsegrarodds är generellt relativt låga med låg återbetalning. Det fina med dem är när man kan ta dem i god tid innan de sänks till dit de ska vara men oddset på Ruud här ovanligt bra skulle jag säga när det gäller en turnering som redan är igång. Jag tror han vinner i Estoril.

Det finns många som gör anspråk på titeln som årets svagaste atp-turnering men Marrakesh, tidigare Casablanca, är väl den mest uthålliga. När man lägger ihop allt. Arenan, eller vad man ska kalla den. Startfältet. Spelplatsen. Marrakesh, det är inget bra. Jag skulle säga att den här turneringen aldrig hade funnits kvar om det inte vore för att den spelades i Afrika. Så länge den här spelas kan atp säga att touren besöker alla världsdelar och så vidare. Men som turnering håller den inte.

Startfältet i år, som alltid, uselt. Ingen topp-30-spelare på plats och man får väl säga som det är, ingen bra spelare på plats. Det enda den här turneringen handlar om är att spelare som annars aldrig har en chans att vinna en turnering här får en chans att göra det. Och det ska väl inte underskattas. För en spelare som sladdar och har problem med sin ranking eller för en spelare på väg upp, 250 poäng från titeln här kan ändra på mycket rankingmässigt och göra att spelaren i fråga får ett helt annat år framför sig än vad prognosen var inför veckan.

Amerikanska mästerskapen i grustennis, kan man väl kalla turneringen i Houston för. Minns ni att det förut var grönt grus i den här turneringen? Hardcourt med lite grus på vill säga. Numera är det vanligt grus, kan man väl kalla det men väldigt snabbt grus. Så hardcourtspelarna brukar ofta kunna hävda sig väldigt bra här. Fyra av de fem senaste upplagorna har vunnits av hardcourtspelare. Och även längre bak i tiden. Spelare som Sock, Isner, Hewitt, Karlovic, Fish, och Roddick har vunnit den här turneringen på 2000-talet. Roddick tre gånger till och med. Bland vinnarna i någorlunda modern tid märks också Sweeting, minns ni honom? Han fanns varken innan eller efter den titeln, men han vann en turnering, det gjorde han.

Årets upplaga då? Ja, många hardcourtspelare precis som vanligt. Och väldigt många spelare som kan vinna, precis som i Marrakesh.

Om man ska följa någon tennis den här veckan så skulle jag säga att det finns en riktig turnering, den i Estoril. Och två låtsasturneringar, de i Marrakesh och Houston. Men som alltid givetvis, lika många poäng på spel i samtliga tre turneringar. Kanske inte helt enkelt att förstå sig på kanske men så funkar atp-touren.