Festlig avslutning väntar i Madrid

Tyvärr, rubriken är en lögn. Och det är inte bara där jag ljög. När jag, det var väl igår kanske, beskrev avslutningen av Madrid med två matcher igår, två matcher idag, två matcher imorgon, inga matcher på lördag, och en match på söndag. Då ljög jag också. Det blir nämligen bara en match idag. Sinner lämnade nämligen walkover till sin kvartsfinal redan igår så förmiddagsmatchen blir inte av. Felix är klar för semifinal. Tillsammans med Rublev och Fritz för Rublev, han slog Alcaraz igår, ganska enkelt egentligen. Och ingen såg gladare ut för det än Alcaraz som sprudlade efter förlusten när han tackade och gratulerade Rublev.

Alltså, vad fan är det som har hänt?

Nu blir det gubbgrinighetsvarning här. Men var har de där kraftmätningarna, rivaliteten, allt det där som konstant fanns för några år sen. Var finns det nu? Det finns absolut ingenstans. Det finns glädje, lättja, och kamratskap så det räcker, blir över, och svämmar över. Det finns också ett tempo på de största turneringarna som fullständigt dödar intresset. Eller vad säger ni, nu är det visserligen inte Champions League idag men väl Europa League och en del annat. Det spelas en tennismatch idag. Medvedev möter Lehecka ikväll klockan åtta. En enda match. På kvällstid. När all annan idrott pågår. Jag må vara den kanske största tennisälskaren av dem alla men det här. Det är liksom inte det som fick mig att börja älska tennis. Att ha en match att välja på under en dag, och dessutom på kvällstid när konkurrensen på alla håll och kanter är som störst. Komplett värdelöst. Totalt.

Det har i någon liten mån börjat knorras om det här även bland spelare. Jag läste något inspel från en av damspelarna i vår kära facebookgrupp Tennisen där det pekades på att det kanske inte var så bra att turneringarna var utspridda. Men då inte på grund av det jag nöter på om, utan lite tvärtom, men ändå om samma sak. När turneringarna sprids ut något så oerhört så måste spelarna mer eller mindre vara igång hela tiden och de får det då dåligt med helt lediga veckor. Att de inte kan välja helt enkelt och skitsamma vad man bestämmer att orsaken är. Dåligt är det hur man än vänder och vrider på det. Och varför inte egentligen. Man har nu lagt alla ägg i korgen att toppspelarna ska delta i alla mastersturneringarna och vägen dit ska vara att de ska få det så bekvämt som möjligt och behöva matcha så otufft som möjligt i turneringarna. Men är lösningen kanske att kasta in någon mer stor turnering under sommaren? Och då kanske låta spelarna spela tre av de fyra? Att man kanske rent av inte får spela alla fyra eller åtminstone inte får räkna alla fyra till sin ranking. För det här systemet, där tanken är att spelarna ska spela allihopa och att turneringarna ska bli bra. Det är väl bara att kolla. Monte Carlo blev inget bra. Barcelona blev sådär. Madrid, fiasko. Rom? Vem vet. Om man istället la ihop dessa fyra turneringarna, spelar dem under en vecka var och sprider ut dem lite grann med någon vilovecka emellan, då kanske spelarna skulle kunna tänka sig att spela tre av dem och kanske till och med tycka det var ganska bra, för man får välja själv. Nu är det som att de trots att de har världens skönaste liv nästan har lite motstånd till att spela alla. Man kan i alla fall tolka alla återbud på det sättet. Det känns åtminstone inte som att de tycker att turneringarna är så överdrivet viktiga som det är nu.

För visst, Sinner och Alcaraz är inte Nadal och Djokovic var gäller stabilitet och överlägsenhet jämfört med motståndet. Men det händer verkligen alldeles för ofta det här, att toppspelarna inte ens är med när det ska avgöras numera och i alla fall för min del förstör det en hel del. Det blir helt enkelt inte lika kul att följa det. I kombination givetvis med formatet på mastersturneringarna. Det är ingen fart. Man sitter inte och längtar efter Medvedev-Lehecka ikväll. Man hade velat ha alla åttondelar idag, alla kvartar imorgon, och sen semi och final i helgen. Det är det som är tennis. Det här är inte tennis. Om man sen vill sprida ut det så att de bra spelarna får vila massor av veckor medan man kör vanliga atp-turneringar. Inga problem för mig. Men nu håller man på att bygga ett system där det vissa veckor knappt spelas någon tennis och det, det är verkligen inte bra.

Det är väl bara att titta på challengerturneringarna den här veckan. Kolla startfälten. Otroligt starka startfält men många spelare som håller hur bra som helst på atp-touren. De vill spela, men tvingas nu spela challengers eftersom man på det här sättet helt enkelt blockerar atp-touren genom det här idiotiska systemet för mastersturneringarna.

Burr. Det här är inget bra.