Jahapp… Det var en mastersturnering det.

Minns ni hur det var för några år sen? Under sommarsäsongen blev man ibland snudd på utmattad av alla toppmatcher och jag minns att det ibland blev för mycket. När superhjältarna var som bäst var de så överlägsna att de möttes varje vecka och spelprogrammet var så komprimerat att det spelades final på söndagen, sen började nästa turnering på måndagen med mer eller mindre toppmatcher då också.

Nu finns det en risk här att man bara sitter och drömmer sig tillbaka att det var bättre förr. Och jodå, det var väl Federer när Federer spelade tennis på något vis men det är ändå det lilla i det här.

Vad tror ni. Hur många tror ni tittade på finalen i Madrid mellan Rublev och Felix igår? Jag tror svaret är att ingen vet. Jag tror inte ens att någon mäter det. För atp som arrangerar det här bryr sig inte. Det är där det här kooperativa ägandet som finns inom atp kommer in. Spelarna, det vill säga alla och ingen, äger organisationen vilket gör de som jobbar med det är anställda, inte ägare, och de svarar upp mot spelarna, som inte bryr sig om något annat än sig själva. Det är precis då det blir såhär. Jag tvivlar på att det finns någon inom tennisen som inte ser det här. Märker det här. Hur vansinnigt snett man hamnat. Kolla bara på den här veckan. Eller ja, vi kan väl ta från i onsdags till nu på onsdag. Det kommer spelas ett par, eller tre blir det väl kanske, slutförda tennismatcher under den sjudagarsperioden. Under den bästa perioden för tennis på hela året. Under veckor där två av de absolut största tennisturneringarna spelas. Sen kan man peka på otur kanske. Att några matcher blev inställda på grund av skador, det var ju otur, och självklart otur att de största spelarna inte var med i slutet. Men hade det spelat så stor roll? Jag skulle faktiskt säga nej. När slutskedet på en turnering blir så sjukt splittrad som det nu blir med kvartsfinaler över två dagar, vilodagar, och så vidare. Det håller bara inte.

Jag är helt säker på att precis alla förstår och märker att man gjort fel och att det kommer rulla åt helt fel håll det här. Något som kommer påverka intresset för tennisen negativt. Sen tror jag man kommer lösa det i alla fall, men inte på ett sätt som ökar intresset, utan som löser det för ägarna, det vill säga spelarna. När, eller innan, intresset har sjunkit så pass att det kommer in mindre pengar till turneringarna på olika sätt, så kommer man sälja touren till den saudiska staten. Eller någon annan liknande stat som börjar göra något liknande som Saudiarabien. Och så tror, i alla fall jag, att det kommer sluta med att vi får en tennistour motsvarande golfens liv-tour. Där det blir en blandning mellan uppvisning och tävling, troligen under ganska få dagar per turnering, och med relativt få spelare. Enda skillnaden mot liv-touren är att de andra tourens överlevt i alla, för de har inte sålt sig utan kämpat vidare på sitt eget håll. Det har blivit sämre, men det funkar fortfarande. Inom tennisen tror jag alltså det kommer bli själva touren som blir såld, och att det då inte finns kvar så mycket annat. Det kommer så klart fortsätta arrangeras turneringar på lägre nivå, men knappast med den struktur som finns idag, och det kommer vara helt omöjligt att få med de bästa spelarna på såna turneringar. Undantaget Grand Slam-turneringarna som borde vara helt oantastliga. Men det finns nog en risk för det där. Fyra Grand Slam-turneringar och en uppvisningstour, det skulle bli ännu sämre än vad det är nu.

Äh, man kanske bara är lite måndagsgrinig.

Jag hade dagar under Madrid då jag tyckte det var skitkul men lite oroväckande kanske ändå. Det var dagarna fram till slutskedet. För hur kul var det från kvartsfinalerna och framåt egentligen? Med finalen som grädde på moset. Det var verkligen ingen vidare nivå, och även om Rublev i synnerhet men även Felix, superkillar. Man har ju ingenting emot dem. Snarare tvärtom. Men räcker de till för att man ska få den där ultimata finalkänslan i en stor turnering? Kanske inte ändå.

Jag brukar alltid säga att tennisens absolut största styrka är att det alltid finns matcher att titta på. Att det aldrig tar slut. Det var därför jag ens började följa tennis och det är det jag gillar mest. Men ibland får man kämpa lite. Vi är inne i en period där vi får kämpa. Man har förstört turneringarna till den grad att det idag inte finns någon tennis att titta på. För att man väljer att inte skicka ut några tv-sändningar från kvalet till Rom annat än till spelbolagen och där kan jag ju vara lite ärlig. Att sitta och titta på tennis på datorn, på en 5×5 cm stor bild. Det där har väl tiden sprungit ifrån lite kanske. Det räcker liksom inte. Så vi får kämpa några dagar som sagt. Sen drar Rom igång med första omgången på onsdag. Utan toppspelare, absolut, men åtminstone med en rackarns massa tennismatcher. Det blir kul.

Vad är senaste nytt kring Rom då förresten?

Alcaraz borta och Sinner borta. Båda skadade. Det känns väl som att båda kommer till start i Franska öppna dock. Djokovic på plats och Nadal på plats. Och en väldig massa andra så klart. Förutom Alcaraz och Sinner har Lehecka lämnat återbud, förstås efter sin skada i semin i Madrid. Djere, Diaz Acosta, Cazauz, och Murray övriga som inte kommer till start. Alla andra ska vara med. Så det ska nog bli fint det där. En av årets finaste turneringar startar om bara två dagar. Det kunde vara värre.