Inför söndagens Rom

Det blir ju svårt att få iväg det här inlägget utan att ha eftersnackat Nadals…ja, vad ska man kalla det. Kan man kalla det för en match? Det lär ha hänt förut. Han har ju spelat några år. Han har nog fått smörj på samma sätt även av sämre spelare. Av Djokovic och Federer har han ju sannerligen fått det ibland. Söderlingmatchen. Där fick han ju en del stryk så att säga. Man ska inte jämföra. Nadal är inte en riktig spelare längre. Och det är väl det jag tar med mig från gårdagen. Där, igår, rann allt hopp ut. För han försökte verkligen, men han hade ingenting att sätta emot. Han försökte spela det spel han ska spela tycker jag, men det fanns liksom ingenting som räckte.

På det här ämnet så måste jag säga det. Visst, Nadal kan i princip inte röra sig längre. Det går inte att se honom som sig själv så att säga. Men slagen är någorlunda desamma som tidigare. Jag skulle säga att han slagmässigt är bättre nu till och med än när han var som mest dominant för 15 år sen och baserade 90% av sitt spel på fysik. Men som sagt, jag vill ändå säga det. Nadal, oavsett era, hade fått det jättetufft idag. För man kunde se det mot Bergs. Man kunde definitivt se det mot Hurkacz igår. Det finns knappt spelare som har problem med extremt toppade slag längre. Det där är utdött. Spelarna har blivit så otroligt duktiga på att slå på höga bollar att det Nadal gör, det fungerar inte längre. Sen säger jag inte att inte prime Nadal hade kunnat mala ner Hurkacz i någon slags längre kraftmätning men man ska ha med sig det där på något sätt ändå tycker jag. Allt utvecklas. Om spelarna varit likadana som för 15 år sen, då hade Nadal varit aktuell på att vinna Franska öppna i år med den nivån han har nu skulle jag säga, för då hade han något som motståndarna inte kunde hantera. Nu är det snarast tvärtom. Han har ett stenåldersspel som inte funkar längre.

Jag brukar alltid skilja på störst och bäst. Nadal är tidernas näst största spelare efter Djokovic. Men när man ska plocka fram tidernas bästa spelare, det är väl fortfarande Djokovic som under åren då Nadal försvunnit fortsatt justera och förbättra sig. Men snart är det Sinner eller Alcaraz som är bäst någonsin. Alcaraz kanske redan den som haft den högsta högstanivån. Och efter dem kommer det komma någon annan. Det är helt naturligt, men ibland måste det sägas och med Nadal nu blir det extra megatydligt skulle jag säga.

På det ämnet hade vi ett jätteintressant inlägg i vår kära Facebookgrupp Tennisen häromdagen där man funderade över hur Björn Borg hade klarat sig mot dagens spelare. Där är det väl kanske extra viktigt att skilja mellan äpplen och päron. Visst hade Björn Borg i något slags parallellt universum kunnat hantera dagens material och då vara en jättebra spelare även idag. Men i det där inlägget, och även ibland annars, finns det folk som på riktigt tror att Björn Borg, som han spelade tennis då, med det material han hade då, liksom hade klarat sig rätt okej mot dagens spelare. Det började med att det var tveksamt om han skulle kunna stå sig mot de bästa spelarna idag, och sen fyllde någon på med att han ”till och med skulle få det svårt mot Mikael Ymer”. Ja, Björn Borg hade inte tagit gem mot Mikael Ymer, eller någon annan på atp-touren. Tittar man lite bredare så, om man satt i en svensk tennishall en dag skulle man troligen, i vilken hall man än satte sig, hitta en spelare som hade slagit Björn Borg. Och för att förklara hur det är möjligt, om man jämför med dagens tennisracketar så skulle väl Borgs gamla träracketar vara att jämföra med att spela med en trasig version av ett av dagens racketar, typ. Kanske lite överdrivet, men man ska veta hur stor skillnad det är. Det är jättestor skillnad om man bara går 10 år tillbaka i tiden när materialet ändå var detsamma. Går man 40-50 år tillbaka i tiden då man spelade med racketar av organiskt material, då är det liksom som att jämföra med en annan sport, typ.

Nadal borta. Hyllningarna av Nadal, ni såg dem nog i Facebookgruppen igår. Det är helt, helt, helt overkligt. Dels hur mycket, och hur bra publik det är i Rom i år. Men också hur man kan vara så overkligt älskad som Nadal är. Det här med avtackningar, det finns få saker som jag tycker är så tramsiga. Om det inte är genuint, att folk verkligen VILL säga tack för något. När det stod många tusentals människor och väntade för att tacka Nadal när han gick över den där bron igår. Det var inget uppstyrt, inget pliktskyldigt. De kändes som att folk verkligen ville säga tack till honom. Och det är väl inte orimligt kanske. På tal om Borg, Djokovic, Federer. Ingen spelare har någonsin varit så dominant på ett underlag som Nadal varit på grus. För ni minns det va? Ni minns att det fanns en tid då Nadal faktiskt inte kunde förlora på grus? Det låter ju som man skämtar, men så var det. Om han ville vinna, då kunde han inte förlora.

Han spelar säkert Franska öppna. Wimbledon, kanske. Och så ska han ju spela Laver Cup i slutet av året. Skulle inte förvåna mig om han kör US Open och någon turnering inför där också. Men det fungerar inte längre. Jag tror inte det finns någon form, någon nivå att hitta. Allt det där har tyvärr sprungit ifrån honom.

Nu blev det lite brådis att titta till dagens matcher här. Vi får skita i att säga allt det jag hade velat säga om gårdagens alla andra matcher.

Klockan 11 är det som gäller för matcherna som det står 25 minuter kvar på.

Passaro. Jag minns att jag förut skrivit om honom som ”hur i hela världen tog han sig in på atp-touren”. Jag minns honom från knatteslutspelet och det var ju liksom inte så bra. Han var själva definitionen av att inte få ihop det, och han var väl inte så bra på hardcourt. Sen rasade han ut från topp-100, fullt rimligt. Men nu när vi tar nya tag han och jag. När han är rankad utanför de 200 bästa. Jag har ju skrivit om honom tiidgare under veckan. Jag tycker han är intressant, just för att han inte får ihop det. Han serve är stenhård med grym teknik. Forehanden ser bra ut. Backhanden mycket bra tekniskt. Men han har svårt att sy ihop det där till något slags tungt grundspel. Men riktigt bra den här veckan och här en fin chans igen. Borges ska definitivt vara bättre än honom men vi har hunnit se några italienare bli framburna av hemmapubliken den här veckan. Det kan nog hända igen.

Monteiro i sitt livs form på ålderns höst skulle jag säga. Kecmanovic seger mot Ruud överskattas nog lite. Kecmanovic definitivt den bättre spelaren av dem men gruset talar för Monteiro och hur bra är han egentligen just nu, Monteiro? Väldigt bra om man frågar mig. Jag tror han vinner.

Atmane fick fri lejd när Musetti gav upp. Nu blir det istället fri lejd för Dimitrov.

Cerundolo och Khachanov möts ofta som det känns. Det är alltid jämnt men Khachanov vinner alltid. Borde väl vara vettiga förutsättningar för Cerundolo att bryta den trenden här tycker jag.

Amerikanska tråkmästerskapen. Orättvist. Superspelare. Men de är inte spännande, Fritz och Korda. Kan vara läge för en liten mittpådagenlur framför den matchen kanske om man känner att man behöver det efter nattens Eurovision-nattmangling. Vem hejade jag på? Det kan ni ju fundera på.

Tabilo som motståndare för Djokovic. Ser ni framför er att Tabilo slår Djokovic? Visst var det lite busigt när han gick omkring i cykelhjälm igår, Djokovic? Sen spelar han lätt över när han gör såna där skoj. Han skulle ju liksom vara lite skönare och inte göra någon stor grej av det. Helt enkelt, han kanske inte själv skulle tycka att han är så jävla rolig. Men just det här, det var ju lite kul.

Bra möjlighet för både Shelton och Zhang skulle jag säga. Undrar om Shelton verkligen är sådär stor favorit. Tveksamt.

Och så har vi en kvällsmatch där vi hoppas. Han har haft lite hjältetendenser i sina tidigare matcher i turneringen, Darderi och han är en av hemmaspelare som i allra störst utsträckning fått med sig publiken. Nu in på centercourten igen, på kvällen till och med. Hoppas han kan stå emot. Och lite spel har han för det tycker jag. Han har en bra serve, han har lite kraft. Zverev måste nog åtminstone ha en vettig dag för att vinna den där matchen med någon slags säkerhet.