Jag utlovade ju så smått en liten challengerrapport under kvällen här och jodå, denna gång var jag visst pålitlig.

Vi börjar väl med det svenska, för det är ju det ni bryr er om. De flesta av er i alla fall.

Mikael Ymer, bra. Det första jag såg när jag kom ner till banorna var att han stod och tjatade på domaren. Lite komiskt faktiskt. Undrar om han verkligen känner sig så mycket sämre behandlad än alla andra. Verkar ju lite osannolikt att samtliga domare skulle försöka förstöra för honom på något sätt. Men spelmässigt bra. Man ska veta vilken nivå han håller till på. Han är rankad runt 350 världen, en ranking som kommer rasa till utanför de 400 bästa om han inte fortsätter vinna matcher den här veckan. Han kommer inte in i såna här turneringar av egen maskin och han har heller inte lyckats kvala in i challengers den här säsongen. Han mötte Kolar, som är på den undre halvan av challengertouren, men klart högre rankad än Ymer och han vann. Som vanligt tre set, han har en rackarns förmåga att spela tresetare, Ymer, men när man vinner är det ju helt okej, särskilt om det blir 6-0 i sista set. Spelmässigt, det är bra, men det är också väldigt vekt. Jag vet inte riktigt hur länge det är okej att liksom varken se ut eller spela som en vuxen spelare. Han fyller snart 20 år och borde rimligtvis vara fullvuxen. Möjligen dags att försöka göra något åt den saken, vilket kanske också skulle spara på åtminstone något skadeuppehåll. Men överlag alltså, positivt. Han slog en spelare som håller till på challengertouren, bra gjort.

Sämre av storebror Elias Ymer som rök direkt men där är det väldigt viktigt att påpeka att han inte med sina mått spelade dåligt, och att förlusten inte är något att skämmas över. Jag följer ju challengertouren väldigt noga varje vecka och det är bara att vara brutalt ärlig och säga att han inte är ens nära de bästa spelarna där när det gäller spelstyrka. Sen har han en otroligt bra ranking. En ranking som kanske inte riktigt motsvarar hans spelstyrka dock. Tittar man på dagens match så, Londero är tvärtom, han är rejält underrankad. Hans ranking har inte kommit ikapp riktigt efter hans jättegenombrott på challengertouren under den här säsongen. Sjuk otur att som andraseedade få honom i första omgången. Londero är en av turneringens bästa spelare. Men oavsett vilket, när man såg dagens match är det inte överhuvudtaget möjligt att säga något annat än att Ymer tyvärr är mycket sämre än en sån här kille som är en av de bästa på challengertouren. Ymer har det lite jobbigt med form, han är ofta ganska svag på hemmaplan, och tränaren som räddat, och skulle kunnat fortsätta rädda honom, har kastat in handduken. Det är ju lite jobbiga förutsättningar, men den nivå som Londero höll idag, den nivån kan inte Ymer hålla. Jäklar vad bra han var, Londero, och siffrorna var faktiskt smickrande för Ymer. Londero hade dubbelbreak i början av andra set innan han slappnade av lite. Ska man säga något om hur spelet var så, när Ymers serve blir sönderläst som den i den här matchen blev, då har han inte så mycket att falla tillbaka på. Han behöver få börja med övertag i duellerna i egen serve. Annars hamnar han jättelångt bak precis hela tiden och därifrån slår man inte såhär pass bra spelare. Det är inte hur mörkt som helst, absolut inte. Han mötte en spelare som är bättre än honom och han förlorade klart. Det är sånt som hänbder väldigt ofta, och det är bara att tugga vidare. Hoppas det kan gå lite bättre nästa vecka helt enkelt.

Markus Eriksson fullständigt chanslös mot Hemery. Det ska han vara, men någonting har hänt. Han har tappat det mesta av det spel han tidigare haft till den här säsongen, Eriksson. Idag var han direkt smärtsamt långt ifrån att hota.

Dagens prestation stod utan tvekan kinesen Wu för. Hur jävla bra spelade han egentligen? Han slog allt vad han hade, nästan hela tiden, och missade ändå inte. Sällan man ser en spelare prestera så extremt hundraprocentigt. Han är inte ens i närheten av att kunna bättre än sådär. Han maxade, och krossade då Otte.

Otte förresten. Efter matchen såg jag honom och hans kompis/coach hoppa in i en liten tyskregistrerad bil som stod parkerad bredvid banorna. Otte körde, och om jag får gissa, han kanske drog hem helt enkelt, i sin egen bil. Säger en del om hur det fungerar på challengertouren. Det är inget konstigt med att ta bilen och dra till en turnering i Sverige om man bor i Tyskland. Jag tycker det är så otroligt hälsosamt. Spelar man på den här nivån så har man allt att tjäna på att leva lite billigt. Bor man i mellersta Tyskland, som Otte gör, har man bilavstånd till väldigt många turneringar. Inga konstigheter. Så gör man som idrottsman fram till det att man är en superstjärna. Man tar bilen. Om man inte är svensk förresten. Om man är svensk ska man först uppföra sig som en superstjärna, och sen hoppas att man också blir det. Att inte ett gäng svenska spelare klumpar ihop sig och bilar runt och spelar ett knippe turneringar i stöten, jag tycker det är så extremt korkat. För tro mig, har man det lite jävligt med långa resor och så vidare, då blir man garanterat väldigt mycket mer sugen på att vinna någon match ibland också så man får ut något av det. Att som odugling bekvämt flyga omkring och förlora, det härdar inte, det bygger ingen vilja att bli bättre. Tyvärr, svenska tennisspelare har hamnat väldigt snett där men kul att se att det åtminstone fungerar hälsosamt på vissa andra ställen.