Jaha, söndag kväll. Fotbolls-VM slut. Fantastisk final. Fantastiskt värdiga segrare. Inget snack om saken. Trevligt om de hade fått möta Brasilien kanske, men de sköt ju ut sig själva så knappast fransosernas fel. Och Djokovic fullständigt överlägsen vinnare i Wimbledon. Det var en dag då allt gick enligt planerna det här, kan man säga och det är väl lite bra. Det är de bästa som ska vinna.

Dags att deppa ihop nu då? Icke. Nu är det Båstad. Tennis på plats en hel vecka. I teorin en vecka. Vi vet alla att jag inte kommer hålla veckan ut, men de två första omgångarna brukar jag alltid följa på plats.

Men innan vi pratar om Båstad får vi väl säga någonting om Wimbledonfinalen ändå.

Det var ju rättvist, det var det, men ärligt talat, vi visste ju att det skulle bli ungefär sådär redan på förhand. Riktigt sådär bombsäkert som det kändes i de två första seten trodde jag kanske inte det skulle kännas. Även om jag trodde att Djokovic mer eller mindre skulle äta upp Andersons serve, lite mer pondus trodde jag ändå att Anderson skulle ha i de egna servegemen. Det var verkligen spel mot ett mål. Sen hade Anderson till och med setbollar i tredje set, när fotbollen redan hade börjat så ingen kollade på tennisen längre, men det hade liksom inte spelat någon roll. Det fanns ingen möjlighet att han skulle vinna två set till även om han vunnit någon av de där bollarna.

Djokovic vinnare. Djokovic tveklöst, får man säga ändå, turneringens bästa spelare. Fram till matchen mot Nadal tyckte jag att han varit lite bättre och han vann också den matchen även om det var minst sagt knappt. Federer såg bra ut tidigt, men så fort han på något sätt fick möta motstånd rök han, och då är det ju trots allt svårt att puffa för att han skulle ha varit bäst. Djokovic var bäst och vann, punkt. Och Djokovic är bäst just nu. Nu blir det plötsligt han som är spelaren att slå under resten av året. Blir intressant att se hur han klarar övergången till hardcourt. Inte helt självklart att det går fullständigt smärtfritt skulle jag säga men han har ju några veckor på sig innan det är dags för årets sista godbit, US Open.

Vilket race det kan bli förresten, US Open. Nadal går in som världsetta, och försvarande mästare. Federer går in som, ja årets hittills bästa spelare får man väl säga, åtminstone resultatmässigt. Och Djokovic kliver in som spelaren att slå. Murray också kanske? Vem vet. Och någon gång får väl ungdomarna börja närma sig också. Hur reagerar Zverev, Kyrgios, och så vidare på att gubbarna nu hittat sin nivå igen? Och Del Potro. Glöm aldrig honom. US Open, det ni.

Men det skiter vi i just nu. Vi nöjer oss med att notera att Djokovic vann, och att detta var den bästa Grand Slam-turneringen på ett par år. Äntligen fick vi se den där absolut högsta nivån igen. Om än i bara en enda match, men det räcker för min del. Jag fick se den där fantastiska tennisen i det overkliga tempot som jag saknat så mycket så länge. Och så vann Djokovic. Det är ju också bra, tycker jag.

Som sagt, på papperet skulle det ju kanske vara dags att deppa lite nu när allt roligt är slut, men så är det ju inte. Att hitta en ersättare till VM är ju ärligt talat svårt, men inom tennisen har vi alltid nya godbitar. Denna gång Båstad alltså, och visst ska vi ta och titta på lottningen. Det börjar ju imorgon förmiddag.

Eller nej, ska vi säga något om den första kvaldagen först kanske? Jag var ju och tittade idag.

Almagro var tjock. Och snäll. När man såg honom gå runt och heja på allt från domare till andra spelare innan sin match, med ett leende på läpparna till råga på allt, då visste man att det här håller ju inte. Om Almagro gått och blivit snäll under sitt årslånga uppehåll, då är det kört. Dessutom trivselvikt som sagt, nja. Krossad av Galovic, även om han fick till tiebreak i andra. Han kunde i princip bara serva, Almagro.

Hur bra var Bolelli? Fullständigt vansinnigt bra. Martinez vann challengern i Båstad igår. Idag fick han inte ens vara med och spela. Som han blåste på, Bolelli, och som han träffade bollen. Det syns att det liksom är en helt annan nivå när Bolelli spelar jämfört med de andra i ett sånt här kval. Undrar vad som egentligen hade hänt med hans karriär om han inte varit skadad två tredjedelar av tiden.

Hemery och Mölleker blev osams. Uppfriskande. Mölleker gjorde som alla snorungar gör, jublade lite för högt på lite fel ställen i början. Hemery, som åtminstone åldersmässigt är vuxen, började uppföra sig som en 10-åring, några år yngre än Mölleker alltså. Han började härma Mölleker genom att jubla på tyska efter sina bollvinster. Mölleker surnade till, tappade allt, och innan han hittade sig själv igen hade Hemery vunnit. Effektivt det där men ärligt talat, Hemery, vilken idiot. Väx upp för fan.

Så var det svenskt i kvalet också. Eriksson fick ett wildcard. Vad nära han kom att vinna mot Moutet, rankad runt 130 i världen och en blivande världsspelare. På papperet fantastiskt bra av Eriksson men ärligt talat, om man inte slår en spelare som är bland de bättre på challengertouren när den spelaren knappt ens försöker vinna, hur orkar man fortsätta? Det var smått parodiskt i slutet av första set när Moutet stod och slog stoppbollar på allt, okej nästan allt, medan Eriksson sprang och kämpade och frustade. Sen började Moutet försöka lite grann. Inte kämpa, men han försökte fläckvis, och på ren tur fick han med sig något gem precis innan han skulle ge upp. Då började han försöka lite mer, och även om Eriksson hängde kvar lite, och lyckades bryta tillbaka i slutet av setet innan Moutet avgjorde med nya break, nja, som sagt, om man inte slår en spelare man måste slå för att börja tjäna pengar på sin idrott ens när denne motståndare knappt ens försöker vinna, då kanske man ska börja fundera på vissa saker. Det var lite sorgligt att se faktiskt, och det absolut mest sorgliga är väl att vi inom svensk tennis inte har någon annan att ge ett wildcard till. I huvudturneringen gick det sista wildcardet, efter att bröderna Ymer fått sina, till en halvung, halvlovande, halvbra spanjor. I kvalet måste man ju i princip ge wildcardet man har till en hemmaspelare, och vi har alltså inget bättre än det här. Det finns väldigt mycket att fundera på. Om det inte vore för bröderna Ymer skulle det utan tvekan se sämre ut än någonsin, och då trodde man ju faktiskt att bredden inte kunde bli sämre än den var för några år sen.

Bolelli lär vinna sin kvalfinal mot Galovic kan jag säga. Allt annat vore helt knäppt.

Moutet var som sagt inte fräsch i varken kropp eller knopp idag. Han lär få rejält med stryk av Garin imorgon.

Londero, som är bra just nu slår nog Laaksonen som slog Giraldo med nöd och näppe idag. Är inte så bra just nu, Laaksonen. Londero, mycket bra. Han var nog egentligen den bästa spelaren i veckans challenger i Båstad men han lyckades ha en dålig dag på fel ställe.

Och så en jämn kvalfinal också. Hemery mot Kolar. Går man efter hur det såg ut idag så vinner Kolar den.

Inga klang och jubel-spelare som kvalar in direkt kanske. Bättre i huvudlottningen? Både ja och nej.

Det är ingen rolig vecka som Båstad har, så är det bara. Alla som ens gått någorlunda bra i Wimbledon kan man räkna bort direkt, oavsett om de hade tänkt spela i Båstad innan Wimbledon eller inte men framför allt, det är bara de mest extrema grusspelarna som spelar på grus efter Wimbledon. Alla de andra, alla de bästa, börjar nu förbereda sig för hardcourt under resten av året. Sett till dessa förutsättningar är det här faktiskt bra. Sen fanns det en tid som Båstad drog toppspelare, för att de verkligen ville komma till Båstad med allt som Båstad har, eller kanske snarare, hade, att erbjuda, men den tiden finns ju inte riktigt länge. Nu måste man betala hit såna här namn som ligger bakom toppen och sett till utbudet, som sagt, det här är faktiskt bra. Båstad krossar veckans andra atp-turnering som spelas i Europa, den i Umag, och mer än så kan man inte begära. I Umag är det förresten Ramos, Dzumhur, Rublev och Cecchinato som är seedade på de fyra första platserna. Folk hade kanske inte direkt rusat till biljettluckorna om Båstad haft den uppställningen. Kroatien är en av världens starkaste tennisnationer med Cilic, Coric, Karlovic, och så vidare. De verkar inte vara så hemmakära dock de där grabbarna. Ingen av dem med. Ingen kroat i huvudlottningen av egen kraft. Wildcarden gick till dubbelspelaren Skugor och futurespelaren Serdarusic. Galovic, rankad fyra i Kroatien, är i Båstad och kvalar. Pavic som är rankad sexa såg jag i någon challengerlottning för nästa vecka tror jag. Undrar vad som händer i kroatisk tennis egentligen. Stökigt.

Elias Ymer prickade fältets svagaste motståndare. Lite som vanligt. Monteiro har varit under isen länge och vinner inte mer än strömatcher på challengertouren. Trots svag form ska Elias vinna den matchen. Sen tyvärr för svårt, men man kan väl hoppas att Carreno Busta inte dyker upp eller något sånt så det kommer in en lucky loser eller om alla åkt hem ingen alls där. Hoppet ska man inte överge och så vidare. Bra lottning också för Mikael Ymer. Istomin spelade bra på gräset under sommaren men har på andra underlag haft jätteproblem egentligen hela året. Bra chans, även om jag tycker Istomin ändå ska vara lite favorit, tvärtemot vad oddsen just nu säger.

Omöjligt att förutspå en sån här turnering. Man vet inte vilka som faktiskt kommer, man vet inte vilka som kämpar, och så vidare, men visst vore det kul med några bra matcher, Carreno Busta-Verdasco, Fognini-Delbonis, Gasquet-Ferrer, Schwartzman-Mayer och så vidare.

Det är inga flashiga namn i Båstad i år, långt därifrån, men som sagt, den tiden är förbi. Det kommer inte hända igen. Däremot, bra tennis det kommer vi få. Bredden är inget bra. Det är till lite för stor del spelare som inte riktigt ens hör hemma på atp-touren, så den första omgången blir ju lite sådär, men å andra sidan, det gör kanske att de lite bättre spelarna klarar sig så vi kan få trevliga matcher i slutet av veckan.

Jag återkommer naturligtvis med dagliga uppdateringar om det här, så sluta aldrig titta in på vamosrafa.se, gör inte det.